Jag var en orutinerad medierådgivare i början på min karriär inom reklamvärlden och hade laddat med en lång Powerpoint presentation kring vikten av att planera sina TV-kampanjer enligt vår metodik. Jag hade jobbat som en galärslav med presentationen, eftersom det var en storkund som skulle besökas. I min iver att lyckas gjorde jag de vanligaste av alla presentationsfel; lyssnade inte av vad marknadschefen egentligen ville veta om TV-reklam innan jag startade och lät mig stressas av tidsbrist när jag upptäckte att jag inte skulle hinna visa alla mina fina bilder innan mötestiden var ute. Saken blev inte bättre av att kunden började gäspa i mitten av presentationen, då jag redan hade tappat hans intresse redan efter fem minuter och tio bilder inne på presentationen. Jag blev ännu mer stressad, vilket resulterade i att jag pratade allt fortare och rullade fram återstående bilder i allt snabbare takt. När tiden var slut blev det tack och adjö efter ett svettigt handslag.
Det är kanske överflödigt information; men vi fick inte en ny kund till mediebyrån efter denna presentation.
Men jag blev en lärdom rikare. Ta reda på vad kunden vill få berättat innan mötet, lyssna, lyssna, lyssna och våga sluta använda Powerpoint som en snuttefilt i presentationslägen. Numera har jag lärt mig att inleda presentationer med hjälp av anekdoter, observationer och personliga berättelser kring ämnet för dagen. Människor vill beröras av goda berättelser, de behöver inte vara fantastiska eller banbrytande, utan det räcker med att de berör, skapar igenkänning och kanske till och med skapa en känsla hos kunden av att lära sig någonting nytt (vilket nödvändigtvis inte behöver vara nytt, men informationen är vinklat på ett nytt sätt). När jag öppnar mina presentationer på det viset går det att komma med mer teknisk och faktabetonad info i ett senare läge. Det personliga tilltalet i början triggar nämligen nyfikenhet och tilliten till mig som presentatör.
Jag har under sommaren roat mig med att lyssna och titta på fantastiska talare på TED talks. Där man kan ta del av några av världens bästa talare köra så det ryker utan en enda Powerpoint bild. I varenda av dessa framföranden, lindades torr hårdfakta med personliga anekdoter och personliga observationer. För er som vill bli bättre i presentationsteknik, rekommenderar jag att gå in och titta på TED-talarna på nätet, samtidigt som du läser den alldeles utmärkta boken ”Tala som TED”, av Carmine Gallo. Efter det kan du ställa in alla retorik- och presentationskurser hädanefter.
6 reaktioner på ”Våga beröra utan Powerpoint”
PPTs älska eller hata dem – kanske dags att rata dem ?
PP är ett kanonbra hjälpmedel, men skall aldrig ha huvudrollen.
När jag gick på lärarhögskolan fick vi lära oss att man inte bör använda mer än 3 OH-bilder per lektion. Mer orkar inte eleverna med. Jag tror att det samma gäller för vuxna och digitala OH-bilder, alltså PowerPoint.
Klokt. Författaren till boken jag refererade till hävdar att tre budskap per anförande är ungefär vad en människa kommer att orka att komma ihåg. Det begränsar antal nödvändiga bilder.
Klockrent! Håller helt med. Är värsta ”kärringen mot strömmen” i sammanhang när vi är fler som ska presentera. Får ofta kommentarer som ”Forskning visar att ju fler sinnen som används vi inlärande desto bättre”. Ja vad svarar man på det? Jag fortsätter i alla fall att streta emot….
Gissar att ppt blivit ännu mer oumbärligt nu sedan 2019… pga av alla Zoom- och Teamsmöten. Men man kan klara sig ganska långt utan faktiskt. Det gäller att gå utanför komfortzonen och vara lite kreativ. Läskigt….😱
PP är dock bra när större informationsblock ska nå ut till flera. Jag har sedan jag skrev det där inlägget faktiskt ändrat mig en del kring PP. Det är inte minst bra att ha som material att göra PDF:er av och sprida till sina åhörare. Jag har dock inte ändrat mig kring att om man ska göra ett PP deck så måste det vara riktigt bra genomarbetet till både innehåll och form.